mygreatestnovels

Direktlänk till inlägg 6 augusti 2015

-Unnamed for the time being.-

Av Sadie Tyson - 6 augusti 2015 23:00

- Så... Du vill inte... Ha mig?
- Nej.
Det bar emot att säga det, men han visste att det var för det bästa. Det bästa för henne.
- Hela den här tiden, alla gånger vi var tillsammans, var det bara en lögn?
- Ja.
Han visste inte hur mycket mer av det här han skulle klara av.
- Och när du räddade mig från att trilla ut i gatan, när du höll om mig och sa att du inte ville att något skulle hända mig? Var det också en lögn? Den där första dagen vi träffades, du stod utanför skolan och väntade på din syster, hon presenterade oss och när vi tog i hand, kände inte du också stöten? Var allt bara en lögn?!
- Ja, alltihop var en lögn.
Han bestämde sig för att sätta in nådastöten.
- Det var ett misstag att lära känna dig. Du är bara 17 år, du är för ung. Jag fyller 29 snart. Det förstår du väl att det aldrig skulle kunna bli nåt?
Han kunde se hur hennes blick blev tom, hennes händer, som hon envetet hade viftat med när hon pratade, föll till hennes sidor och hennes ansiktsuttryck blev likgiltigt. Han visste att han hade lyckats, men det kändes inte bra. När hon pratade var hennes röst monoton och känslolös.
- Jag förstår. Så det här är hejdå.
- Klarar du dig hem?
- Ja.
Hon kände sig alldeles tom, men när han sa sådär blev hon med ens arg. Vilken rätt hade han att fråga det? Att låta så bekymrad fast han inte brydde sig om henne? Men hon sa ingenting utan vände sig bara om och gick. När hon kom till slutet av gatan och trodde att han inte kunde se henne längre började hon springa. Hon sprang hela vägen hem med tårarna rinnande nerför kinderna.

 När hon kom hem sprang hon genast upp till sitt rum och smällde igen dörren. Ingen var hemma, ingen mer än städhjälpen och kokerskan, precis som vanligt. Föräldarna jobbade mycket och var sällan hemma. Hon hade varit ensam i huset sen hon var 12 år och äntligen sa ifrån att hon inte längre behövde nån barnvakt.

 Hon slängde sig på sängen och lät tårarna flöda. Hon snyftade högt, men ingen hörde henne i det stora huset.


Han hade inte sett Skye på länge. Han hade inte pratat med sin syster på lika länge. Hon förstod inte varför han hade gjort som han gjorde, hon visste lika väl som han att han älskade Skye, men hon stod ändå på hennes sida.

 Han klandrade inte sin syster, men han hade behövt henne nu. Trots att Anna var tolv år yngre än honom så hade de ett väldigt djupt band och han kunde dela nästan allt med henne. Hade hon pratat med honom hade han berättat att han gjorde som han gjorde enbart för Skyes skull.


Det har gått två veckor sedan han gjorde slut med henne. Anna har börjat prata med honom igen. Hon har berättat att Skye är blek, att hon sover och äter dåligt. Att hon ser ut som ett vandrande lik.

 Han hade kommit till skolan idag för att lämna av Annas mapp som hon hade glömt hemma, och när han gjorde det såg han henne, hon var verkligen likblek. Mager var hon också, och håret var matt och livlöst.

 Han blev upprörd, vad är orsaken till att hon släppt sig själv så totalt? Så mindes han, han ville säga nåt men när han kom närmre för att ge sin syster mappen såg han att Skye var mycket värre därann än han först trodde. När hon såg honom reste hon sig illa kvickt och ramlade nästan på grund av den snabba resningen och hennes magra kropp, och på ett ögonblick var hon försvunnen.


Hon rusade in på toaletten och slängde sig på knä framför en av toaletterna och lät det komma. Hon hulkade och hulkade, men inget mer än galla ville komma upp.

 När hon spolade kände hon hur allting började snurra, mörka prickar dansade framför hennes ögon och hon lade sig ner på toalettgolvet. Så småningom blev allting klarare och prickarna försvann. Hon reste sig försiktigt, gick bort till handfatet och tvättade sig innan hon stänkte lite vatten i ansiktet, drack lite och sedan tittade sig i spegeln. Hon såg verkligen hemsk ut. Insjunken, blek hud och mörka ringar under ögonen, stripigt hår och fnasiga läppar. Hur kunde det ha gått så långt? På bara 14 dagar? Hon var tvungen att ta tag i det här och glömma honom.


Ville messade. "Dude, gissa vem som precis klev in på klubben!". Mikael hade ingen aning. Han visste ingen förutom Ville som frivilligt skulle gå till en klubb vars enda syfte var att låta kåt singlar träffa andra kåta singlar.

 På "klubben" som Ville pratade om kan man se mer bröst och lår än i kycklingdisken på Ica, visst fanns det drinkar, dans och hög musik, som på vilken annan klubb som helst, men det var svårt att bortse från alla nakna eller halvnakna människor som hade sex lite här och var.

 "Nej, jag vet inte, vem?" Svarade han.

"Skye är här! Och hon är hetare än chilipeppar! Ni hade gjort slut va? ;D" Skrev Ville.

Mikaels hjärta stannade nästan, vad gjorde hon där?

"Håll ett öga på henne, jag är där om en kvart."

"Ok bro, men skynda dig, jag är inte den enda som lagt märke till henne".

 Han drog på sig en skjorta, strumpor och skor, slet åt sig en jacka från hängaren och skyndade sig ut till bilen. Han körde dit på 10 minuter och klev in. Väl inne letade han rätt på Ville.

- Vart är hon?
-Precis där. Sa han och pekade på scenen som stod mitt i rummet.
 Framför dj:en fanns en stång, och framför stången stod hon. Men hon stod inte bara där. Hon dansade, och oj vad hon åmade sig. Hon kunde ha gjort vilken professionell strippa som helst grön av avund.

 Hon var klädd i korta, svarta shorts som satt lågt på hennes höfter, slitna tights med revor i, och en vinröd halternecktopp som hade glidit upp och visade en navelpiercing i form av ett gäng fjärilar i genomskinliga diamanter som skapade en fin kontrast mot hennes gyllene, solbrända hud. Hon hade ett svart chokerhalsband med ett guldigt, litet hänglås och ovanpå hela ensamblen hade hon en svart jacka i nåt glansigt material. Hennes mörkbruna hår var fluffigt, långt och vackert lockat, det glänste i det dunkla ljuset på klubben, och på fötterna hade hon ett par svarta, lårhöga, högklackade boots. Hennes ögonlock glittrade av guld, hon hade tjock eyeliner och lösögonfransar, läpparna var glansigt djupröda och hela hon glittrade i skenet från discokulan. Han kände knappt igen henne, hennes vanligen så tysta och självberhäskade figur var som bortblåst.

 Plötsligt var hon inte längre ensam på scenen. En kille hade dansat fram bakom henne och nu dansade de vilt medan hejaropen ekade från publiken. Killen blev lite väl klåfingrig och hon gav honom sin jacka innan hon i stort sett kastade sig på stången och började återigen dansa, nu med busvisslingar och ännu högre hejarop.

 Mikael stod som trollbunden en stund, hon var vacker, och väldigt sexig, innan han såg sig omkring i lokalen. Det fanns många personer med kameror, som alla var riktade mot Skye.

 Han blev ursinnig och tog sig fram genom den täta folkskaran och upp på scenen. Han tog tag i henne och frågade vad tusan hon tror att hon håller på med.

- Det ska väl du strunta i. Svarade hon, ryckte sig loss, tog tillbaka jackan och knöt den runt höfterna innan hon gick ner från scenen för att fortsätta dansa.
Han gick fram till henne och dansade med henne. Men efter en stund sa han:
- Varför gör du det här?
- Vadå? Jag har bara roligt.
- Verkligen? Jag känner dig, och du tycker inte det här är roligt.
- Jag kanske ville testa något nytt? Kan du flytta dig nu tror du? Det finns andra som vill dansa med mig.
- Du får inte ens vara här, du är inte myndig.
- Och? Du är den enda här som verkar bry sig.
- Vi får väl se vad de tycker när jag kallar på vakterna, eller ännu hellre, berättar det här för dina föräldrar, de lär definitivt inte samtycka.
Hon blängde på honom, han kunde se hur arg hon blev.
- Du är riktigt nedrig, vet du det? Sa hon med illa dold ilska och vände sig om för att gå.
Han tog tag i hennes höfter, drog henne närmare och fortsatte dansa med henne.
- Det kanske inte är någon brådska med det.
- Jag trodde inte att du dansade?
- Varför skulle jag inte dansa?
- För att du tycker det är dumt?

Det var en fråga snarare än ett svar och hon blev förvånad över vad han sade sen.
- Dumt? Inget som ger en kille chansen att gnida sig mot en tjej kan vara dumt. Tvärtom, det är genialiskt.
Hon fnyste bara till svar, men han kunde se att hon log i mörkret. De dansade lite till och sedan sa han:
- Kom nu, jag kör dig hem.
Hon svarade inte, men följde villigt med honom när han tog hennes hand och ledde henne mot utgången. Väl där satte de sig i bilen och var tysta hela vägen hem till henne. Han vred om nyckeln och vände sig mot henne. Hon hade suttit och tittat ut genom rutan hela resan, men nu satt hon med huvudet nerböjt och händerna i knäet.
- Vad är det?
- Jag vill inte gå in.
Han satt tyst en stund. Sedan vände hon upp blicken och såg honom rakt i ögonen.

 Så fort deras blickar möttes slängde de sig mot varandra och kysstes häftigt. Hon klättrade över växelspaken och satte sig grensle över honom i förarsätet, alltjämt medan de kysstes. Hennes fingrar trasslade sig in i hans hår och hans händer gled över hennes kropp och stannade strax ovanför rumpan. Plötsligt slutade de och hon tittade förskräckt på honom. Sedan öppnade hon bildörren och sprang mot ytterdörren utan så mycket som ett "Hejdå".

 Han såg efter henne och när hon gått in vilade han pannan mot ratten och undrade vad tusan han höll på med. Han kunde inte låta bli henne, han ville inte längre låta bli henne.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sadie Tyson - 17 januari 2013 19:26

Eftersom jag inte visste var jag skulle börja gick jag till parken, som jag såg lite längre fram. "Någon som vill börja jobba på min polisstation? Jag har en massa vin om du blir sugen" Jag gick fram till mannen och sa "Jag söker jobb, vad ...

Av Sadie Tyson - 14 januari 2013 23:02

Beep.. beep.. beep.. Det första han hör när han vaknar, är ett otroligt irriterande ljud. När han öppnar ögonen ser han ett ganska stort rum med vitt golv och blekblåa väggar. Det andra han ser är en massa sladdar och apparater. Han blir alldeles...

Av Sadie Tyson - 9 januari 2013 01:03

Augustus VII Faraway levde på 1800-talet, han var en gladlynt, lustig liten man. Han hade en grå och vitrandig kostym och alltid ett par blanka, svarta skor. Hans frisyr var alltid likadan, bakåtkammat hår med massor av gele.  Fast han var en stabil ...

Av Sadie Tyson - 7 januari 2013 04:43

Alltid samma dröm, varje natt. Jag fruktar mörkret för i mörkret måste man somna, och det är i mörkret som drömmarna kommer, dessa hemska vidriga mardrömmar. Jag har inte sovit på flera dygn. Det är hemskt. Jag har sagt till Adara att hon är en a...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Muspekare

Harry Potter - Golden Snitch

Something


Ovido - Quiz & Flashcards